root@circe.se

Ja, bättre översättning för "Dapper Drake" kan jag inte komma på Jag har tänkt att skriva lite om mina upplevelser av den kommande Ubuntu 6.04. Just nu är den i en tidig testfas, alpha. Med andra ord är det långt ifrån klart och buggarna finns där men jag är positivt överraskad.

Jag har använt linux till och från sen truncate_url("http://www.debian.org", "Debian") 3.0 ("Woody") släpptes i Juli 2002. Debian var alltså min första distribution och jag är glad för det. Debian ansågs på den tiden som en av de svårare distarna tillsammans med Slackware. Den kan nog fortfarande räknas dit egentligen även om den är väldigt mycket bättre nu än vad den var då. Hur som helst, eftersom Debian inte gav mig ett fungerande grafisktgränssnitt eller något sådant fancy så fanns det ingen annan utväg än att lära mig hur det fungerande. Genom konsollen. Jag hade läst lite HowTos så jag kunde de grundläggande kommandona och hade ett litet hum om hur filsystemet var upplagt. Men jag kan säga att det var ett helvete att få det att fungera, idag skulle det tagit mig ungefär fem minuter att få igång det grafiska gränssnittet då tog det mig timmar. Men när man första gången såg KDEs laddningsskärm var lyckan total. Jag kände att det var jag som hade fixat det, att det var jag som hade kontroll över systemet. Jag gillade den kännslan och därför fortsatte jag använda linux lite till och från. Jag tror jag hade den installation en bit över ett år faktiskt och det var mycket lek och testande som ägde rum. Jag körde in Fluxbox, eftersom jag ville ha ett slimmat system, jag fick nvidiadrivarna (inte svårt alls faktiskt) att fungera så jag kunde spela quake3, jag pulade runt i terminalen och lärde mig mer och mer om systemet. Men fick jag något produktivt gjort? Njae, det kan jag väl inte säga egentligen. Jag hade inte heller det som mål. Det enda jag ville göra var att rota runt i systemet och lära mig så mycket som möjligt. Det var inte bara linux jag lärde mig om heller, utan mycket annat i datorvärlden fick jag förstående för eftersom jag var tvungen att göra saker manuellt istället för att ha en fin wizard som ordnade allt åt mig. Jag kunde använda linux till samma saker jag använde windows till, lyssna på musik, surfa och titta på film. Alltså högst vardagliga saker. Men med bättre prestanda än under windows. På denna tiden satt jag med en Celeron 900@1200 med 384MiB RAM (senare 768MiB RAM) och ett GeForce3 Ti200. När jag satt i windows längtade jag efter en ny dator, prestandan var inte på topp även om systemet var användbart. Under linux upplevde jag det som att den hårdvaran räckte till utan problem.

Det var en lycklig tid måste jag säga, rent datoranvändarmässigt. Men som vanligt minns man bara de positiva sakerna, man förtränger de tråkiga och minst sagt jobbiga delarna. Som att jag fick spendera timmar på att sätta en bakgrundsbild, fsbetbg behövde ett externt program för att sätta bilden, t.ex. xli (X Load Image). Jag försökte installera xli genom källkod, alltså kompilera själv (detta gjorde med alla applikationer då) och det gick självkalart inte. Det hade beroenden som jag inte kunde uppfylla hur jag än gjorde. Det var då jag fick reda på APT, Debians paketsystem. Ett enkelt kommando, apt-get install xli och alla problem var lösta. Jag var debianfrälst och insåg att debian var det jag ville använda. Innan hade jag använt systemet utan att tänka på alla de saker som debian erbjöd, som inga andra distar erbjöd. Med tanke på mitt användande "innan APT" så kunde jag lika gärna kört slackware och vara lika lycklig där. Men från detta ögonblick var det debian som gällde för mig.

Debian, ja, underbart system. Det var det då och är det nu. Det rullar fortfarande på truncate_url("http://artemis.mine.nu/sysinfo", "servern") och är hur stabilt som helst. Det är lätt att administrera och är allmänt trevligt.

Det var lite av min bakgrund i linuxvärlden, vad jag började med och vad jag "blev kär i". Vi hoppar fram lite, sommaren 2004. Jag tänkte att nu är det dags, linux på heltid inte bara på servern utan på skrivbordet. Jag hade nyligen köpt en ny hårddisk så jag hade möjlighet att konvertera mina runt 800GB NTFS-formaterade partitioner till ext3 utan att förlora någon data. Det skulle bara ta tid, men det var jag villig att ge. Hade inget bättre för mig och jag kände verkligen för detta. Jag hade kört in Debian testing (det som nu är 3.1 - sarge) och testade runt lite. Jag hade bestämt mig för att det skulle vara konfiguerat som ett skrivbordssystem, med truncate_url("http://www.gnome.org", "gnome") och allt. Det skulle vara enkelt och effektivt att använda, jag ville egentligen inte pilla allt för mycket i terminalen när systemet väl var konfiguerat som jag ville ha det. Det skulle helt enkelt gå att använda som man använder windows ungefär, jag ville kunna köra mina program och göra det jag ville utan att bekymra mig om annat oviktigt. Allt gick bra och jag trivdes, men mitt SATA-controllerkort orsakade problem. Totala hängningar - dead lock. Detta hände när diskarna belastades med många läsningar. Jag körde debian med 2.4-kärnan så jag tänkte att det säkert beror på det. Jag tog ett beslut, jag slängde ut debian, windows, hela kittet och installerade truncate_url("http://www.gentoo.org", "gentoo"). Installationen tog många timmar, jag ville vara tuff och körde därmed stage1. Vilket innebär att jag fick kompilera hela systemet, det tog självklart tid men jag var nöjd. För jag visste att gentoo var ett uppdaterat system, med aktuella versioner och var välfungerande för många. Samtidigt har de ett väldigt hjälpsamt och stort forum.

Efter, jag tror det var två dagar, var min installation i princip färdigkonfiguerad och fungerande som jag ville ha den. Jag hade konverterat ett par partitioner till ext3 och allt var frid och fröjd. Tills samma sak som inträffade under debian testing inträffade här. Jag orkade inte längre. Jag installerade Windows. Jag gillade det inte, men det fungerade iaf. Sen dess har jag inte kört någon linux alls på min skrivbordsdator.

När jag för några månader sedan fick en hårddisk över så installerade jag Debian sarge på den, SATAn fungerade och resten av systemet fungerade. Men jag vågade inte ta steget över till att köra linux helt och hållet. Däremot har jag funderat länge på att köra linux på nästa datorsystem som inhandlas. Det jag har frågat mig hela tiden är dock vilken dist som passar bäst. Debian, mina rötter är där och systemet fungerar bra, men stable är föråldrat så då är det testing som gäller. Ett gångbart allternativ, men jag saknar enkelheten i vissa saker, som att de har väldigt hårda krav på vad som får vara i deras paketsystem. Gentoo då? De har inte lika hårda krav och har mycket som debian klassar som "unfree" i sitt system, nackdelen är att systemet inte är så välkonfiguerat som jag skulle vilja ha det efter en installation. Sedan är det ju sourcebaserat vilket gör att det tar tid att kompilera saker, men jag räknade bort detta eftersom jag ändå skulle köra det på en dualcore athlon64 eller liknande.

I mitt övervägande har jag alltid haft gentoo som förstaval, men har aldrig haft några egentliga motkandidater. truncate_url("http://www.ubuntu.com", "ubuntu") (som detta egentligen ska handla om :p) hade jag då inte ens tänkt som ett alternativ på just mitt skrivbord. Jag ville ju vara hardcore Jag har självklart testat systemet, alla versioner faktiskt. Det har varit ett jäkligt nice system och jag har rekommenderat det till många men jag har aldrig sett mig själv som en ubuntuanvändare. Tills för kanske en vecka sedan. Jag har lyssnat mycket på truncate_url("http://www.lugradio.org", "lugradio") på sistone och de nämnet ubuntu en hel del. När de nämnde "it's debian done right" så började fundera. De har egentligen rätt. Jag gjorde slag i saken, för ett par dagar sedan laddade jag ner Ubuntu 6.04 - Dapper Drake. Alphaversionen av nästa ubunturelease. Lika bra att köra bleeding edge och se vad det har att erbjuda.

Ah, äntligen är jag vid det som inlägget ska handla om Vet inte hur viktigt det var att skriva om min bakgrund inom linux, men det kanske hjälper någon att förstå mina synpunkter.

Ha hela tiden i bakhuvudet att detta är alpha och det ska vara sönder, saker ska inte fungera som de ska. Och så vidare. Ni kan ladda ner dapper drake truncate_url("http://www.ubuntuforums.org/showthread.php?t=118295", "här").

Installationen var enkel, precis som tidigare ubuntuversion. Den använder debianinstaller och fungerar bra. Vid partitioneringen valde jag standardalternativet vilket är att använda hela hårddisken. Jag installerade på en 40GB disk och på denna skapades en swappartition på 1,6GB och resten gick till /. Inga separata partitioner för /home och /usr alltså utan allt på samma. Standardfilsystemet är ext3, vilket är beprövat och fungerande men jag hade hellre sett reiserfs faktiskt. Det känns om att det är lite snabbare. Men skillnaden är säkert inte ens märkbar i praktiken

Det första som mötte mig var att det grafiska gränssnittet inte startade. Blev faktiskt lite förvånad där, det har alltid fungerat innan. Jag har dubbla grafikkort i datorn, ett Geforce3 och ett Radeon 7000. Ubuntu försökte använda radeonkortet som standardkort, vilket borde ha fungerat. MEN! Ati-drivrutinen i Xorg7 verkar minst sagt broken. Den fungerar inte alls med mitt kort. Jag ändrade i xorg.conf så att mitt nvidiakort användes istället och allt fungerade smärtfritt. Jag installerade nvidias drivrutiner genom det grafiska frontendet till paketsystemet, synaptic. Det vara bara att söka på nvidia och installera drivrutinerna. Ändrade i xorg.conf igen så att nvidiadrivrutinen användes istället för den inbyggda. Startade om datorn (egentligen onödigt). Allt fungerade, och inloggningsskärmen kom upp.

Jag har inte nämt det än, men Ubuntu är byggt på Debian vilket leder till att det har apt i grunden och är därmed en fröjd att använda. Ubuntu har dock många fler paket, många "unfree" vilket gör att det är enklare att installera en del saker än vad det är i debian.

Detta, med modifikationen av xorg.conf, är egentligen det enda jag har behövt använda terminalen till. Allt annat har gått att ordna med grafiska verktyg, som faktiskt fungerar. Det mest överraskande med dapper drake är hur bra det fungerar. Jag förväntade mig ett system med mycket problem men det jag fick var ett väldigt välfungerande system. Det har självklart vissa problem, utöver att jag inte kan få mitt ati-kort att fungera.

Om jag högerklickar på en .avi-fil (har bara provat med XviD-kodade filer) så hänger sig hela nautilus ("explorer.exe" skulle det heta i windowsvärlden). Totem hänger sig om man försöker öppna .avi-filer i det. Detta är nog de största problemen jag har träffat på. Men det är enkelt att jobba runt detta. Jag installerade mplayer (väldigt enkelt, genom synaptic) och spelar filmfiler där, detta hade jag gjort i vilket fall som helst eftersom den är överlägsen enligt min mening. Jag hade lite problem med att ljudet var osynkat, men det löstes genom att ändra ljudinställningarn så att hw0.0 användes som device istället för "default". Detta gör visserligen att jag inte kan ha något annat program som spelar ljud samtidigt som mplayer, men det är inte så ofta man har det ändå.

Det positiva då? Det är snabbt! Jag har aldrig upplevt ett linuxsystem med gnome så snabbt som dapper är. Som en arbetskamrat skulle utryckt det, "det är helt sinnes". Jag har aldrig upplevt ubuntnu som snabbt innan, snarare åt andra hållet. Långsammare än andra distar. Det har varit en stor nackdel, man blir väldigt frustrerad när det grafiska gränssnittet inte hänger med. Denna hastighetsökning beror på att gnomeprojektet har sattsat på många prestandaförbättringar och en del bibliotek har skrivits om. Antagligen har xorg7 lite med det att göra också, men jag är inte helt säker på det. Underbart är det iaf. Jag är nästan på lyrisk över prestandan, för första gången känns gnomeskrivbordet användbart.

Nautilus har jag alltid upplevt som instabilt, det brukar krascha lite då och då. När man kopierar filer, när man bläddrar i mappar etc. Men de enda krascherna jag har upplevt hittils är de jag får när jag högerklickar på .avi-filer.

Firefox 1.5, openoffice2, gnome 2.13 och evolution 2.5 är exempel på program som ingår. Systemet är med andra ord ordentligt uppdaterat med de senaste versionerna. Många utav dem är bara i betastadie. Det är just detta som gör att systemet kanske inte lämpar sig för primärt skrivbordsanvändande riktigt ännu. Instabiliteten finns där lite här och var. Vissa råkar ut för det mer än andra, för mig har det fungerat riktigt fint medans det säkerligen har strulat ordentligt för andra.

Mitt omdömme är att dapper antagligen kommer att bli den bästa ubuntuversionen hittils. När det känns så här bra redan nu, två månader innan det är dags för release så kan det inte bli annat än otroligt. Det känns riktigt bra att inte behöva använda terminalen till något, utöver det man vill använda den till då Jag vill väldigt gärna använda vim för mitt programmerande och då är det terminalen som gäller. Men vill man inte använda den, slipper man.

Skrivare har inte alltid fungerat bra att installera, men det var inga problem för mig nu. Det vara bara att lägga till den i skrivardialogen och allt fungerade direkt. Detta kan ses som trivialt för många windowsanvändare, men skrivare är ett stort gissel i linux. Om du vill ta reda på om din skrivare stöds av linux, ta en titt på truncate_url("http://www.linuxprinting.org", "linuxprinting.org"). UMS - USB Mass Storage är inga problem. Pluggade in min MP3-spelare och den upptäcktes korrekt och monterades automatiskt. Det var bara att börja överföra filer direkt vilket gick väldigt smärtfritt. UMS-enheter är en punkt där jag tycker att linux känns mycket bättre än windows, det känns bara stabilare på något konstigt sätt. Vet inte varför.

Integrationen mellan allt är verkligen bra, jag tänkte dela ut en mapp i windowsnätverket. Gick således in i System -> administration -> delade mappar. Samba var inte installerat, vilket jag fick reda på tackvare en dialogruta. Istället för att få en uppmaning att installera det själv, som man är lite van vid erbjöd sig "delade mappar"-appletet att installera paketet åt mig. Vilket gick otroligt smidigt.

Det finns även ett alernativ under "platser" i menyn som heter "anslut till server". Här kan man ansluta till en windowsshare, ftp-server eller någon annan rolig utdelning och använda den ungefär som om den satt som en enhet i datorn. Detta har vissa begränsningar tyvärr, det är inga problem att kopiera filer till och från dessa "servrar" genom nautilus, men de går inte att öppna direkt. Vilket är lite synd men det går att leva med.

XGL, vilket i princip är en OpenGL-accelerad X-server går att installera på dapper, men det är mest om man vill testa. Det är lite instabilt och inget som går att använda dagligen så att säga. Jag hade funderingar på att testa det innan, men dapper känns tillräckligt snabbt utan det så jag tror att jag står över.

Overall är systemet en fröjd att använda, det är snabbt, det har de flesta viktiga program instllerade och vill man installera nya program gör man det väldigt enkelt genom synaptic. Detta måste nog vara en av de mest välpolerade skrivbordsdistar jag har testat. Jag har visserligen inte kört Fedora något vidare mycket, knappt alls, men jag har svårt att tro att det kan ta dapper faktiskt.

Ubuntu har en lite speciell releasecykel. Det släpps en ny version var sjätte månad. Versionsnummren är år.månad. 4.10 släpptes således i oktober 2004 och 5.04 i april 2005. Nästa version är som sagt 6.04 och släpps i april. Det finns ett stort community runt ubuntu, inte bara i maillisteform utan även i forumform. truncate_url("www.ubuntuforums.org", "ubuntuforums.org") är ett stort och bra forum där det finns många guider och lösningar på problem. Just de stora forumen är det som jag tycker är mest positivit när det gäller ubuntu och gentoo. Gentoo har även de ett väldigt bra och aktivt forum.

Detta blev visst väldigt långt och handlade inte alls så mycket om Dapper Drake som det var tänkt från början Aja, får se om någon orkar läsa igenom hela alltet